Dag 8 - Vad är kärlek för mig

Vad ska man säga.. Kärlek för mig är både förjävligt och väldigt underbart. För det mesta har kärlek varit ett rent helvete för mig. Jag har inte haft "riktig" kärlek på 2 år snart, mitt senaste förhållande var med Rickard "Rippe" Andersson och det var år 2009 jag var tillsammans med han så det var ett tag sen kan man säga. Men sen har jag ju hamnat i strul, eller vad ska man säga. Jag trodde att det skulle bli något med den bästa killen i mitt liv och det var inte han som utnyttjade mig utan en annan. Han och jag var på samma nivå, lika humor och exakt ALLT! men självklart blev jag sjukt kär i han så jag visste inte vad jag skulle ta vägen med allt. Jag tänkte bara på han, inte ens på mig själv. Men jag trodde att det skulle bli något mellan han och mig men det blev det inte.. Så då ville jag inte tro på kärlek nå mer, det är svårt att ha en paus från alla killar. Man dras till dom på något sätt. Men liksom.. Kärlek det är något vackert trodde jag men det kan va väldigt svårt också, det har inte precis varit vackert för mig på något sätt, inte haft nå seriöst förhållade. mitt längsta var 3 veckor. Men det va förjävligt säger jag bara.. Men just nu är jag rädd på något sätt att skaffa förhållande, kanske är för att jag är sjukt rädd för att bli utnyttjad igen att killen är bara ute efter sex och eller är fortfarande kär i sin ex flickvän. För jag fick gå vidare i 7 månader, i 7 månader var jag i ett stort helvete. Jag vill bara bort från världen. Rent ut sagt så hatade jag verkligen kärlek, det var det värsta jag hade varit med om. Jag är rädd att jag ska gå i samma spår igen och det orkar inte jag med. Jag både vill och inte ha förhållande. Men jag kan säga att alla uppfattar kärlek olika, alla har ju varit med olika saker när det gäller kärlek. Och jag har ju varit med om det som har varit förjävligt kan man säga, massa svek och massa skit som har hänt.

Bilden är tagen 28 december 2010 då jag väntade på att du skulle komma, sen den dagen har jag inte träffat dig. Om jag skulle träffa dig så skulle jag vela bara slå dig (fast jag inte slår människor) men du sårade mig ända till botten på något sätt fast jag inte blev ledsen eller bröt ihop och grät till söms. De blev bara en konstig känsla när jag fick reda på det, och jag fick ju inte reda på dig utan mig bästavän. Du svarade inte ens på mina sms, du sa inte ett enda ord, bara lämnade mig åt sidan och tog en ny tjej. Så lågt, så jävla lågt. När ska man växa upp och sluta att leka med känslor? Varför inte satsa på riktig kärlek, och du visste att jag ville ha förhållande och inget lek. Men varför insåg jag inte det? Och varför höll du på. Jag ångrar mig till tusen att jag inte insåg allting från början, när mina vänner sa att du inte var bra. Men jag ville inte lyssna för det var bara dig jag ville ha.. Ångrar de stort idag. Men jag är lycklig att jag inte grät eller försökte ta livet av mig. Men jag förtjänar så mycket bättre än massa lek hit och dit, men jag ska inte ha bråttom nu. Jag ska ta de lugnt nu och bara ta en liten paus från alla killar ett tag.